Nyckeln till frihet

Visst, det är en titel på en film, men även på mitt liv. Jag har så länge levt under stress och olust att det har blivit mitt fängelse. Men jag försöker ta mig ur det så smidigt jag kan. Det finns många dörrar jag först måste hitta nyckeln till, genom olika ledtrådar jag får. Just nu väntar jag på att få en samtalskontakt som skall försöka förse mig med de nycklar jag behöver för att komma ut ur mitt fängelse.

Jag tog en promenad i regnet idag, 3 km blev det. Problemet med promenaderna att det inte tar bort magen, utan rumpan. Byxorna börjar ramla av istället för att tröjan blir för stor. Jag funderade en hel del på livet när jag promenerade och vad jag kan förändra genom att försöka förstå. Igår blev det meningen och idag blev det tanken på tiden som tickar i mina öron. Jag funderar varför tiden går fortare ju äldre jag blir.

När jag var liten gick inte tiden lika snabbt som den gör idag. Då sa den tick……tick……tick. Idag säger den tickticktick. Varför är det så? Jag tänker på hur ofta jag längtade som barn, till kalas, sommarlov och mycket annat. Och när jag längtade tittade jag hela tiden på klockan. Jag följde sekundvisarens långsamma vandring runt urtavlan. Om jag hade tur och ägde ett digitalur med hundradelar önskade jag att det var sekunder istället. Jag längtade även till att bli stor som min kusin K som var min granne. Eller M som fick köra bil.

Jag var som liten helt fokusera på det som skulle komma att jag tråkade ut mig med ingenting. Idag sitter jag inte och har tråkigt, utan gör tråkiga saker. Tvätta, dammsuga mm. Jag är sysselsatt och glömmer tanken på tiden som går. Jag tror dagen skulle bli lång om jag tittade på klockan hela tiden. Om jag för stunden inte fokuserar på tiden går den fortare, än om jag hela tiden gör det.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera