Vad är meningen?

En skottkärra fyller sin mening när jag lastar det, då skapar jag också min meningen genom att lasta det. Men så snart jag använt det klart slänger jag ju inte bort det, utan ställer det kanske mot en vägg tills det att jag behöver det igen, jag förstår meningen med en skottkärra.

Alla dagar får en mening genom min omedvetenhet om det jag gör. Börjar jag hela tiden tänka på att det jag gör måste ha en mening kommer det inte att bli enkelt för mig.

Jag börjar grubbla och blir nedstämd över att jag inte verka ha någon mening. När jag inte känner någon mening känns allt hopplöst, jag tycker inte att jag gör skillnad. Jag börjar söka allt mer, och blir mer besviken var gång jag märker att det känns meningslöst. Varför går jag? Varför äter jag? Varför har jag en bil? Varför är en fråga som börjar ställa till det för mig.

Många säger att familjen är min mening men det gör mig inte mer lycklig i just det tillfället, jag måste förstå den skillnad jag gör genom att finnas till för dem. Jag glömmer bort att frågan om meningen faller bort när jag skrattar, eller när jag pratar med någon. Eller när jag gör saker jag tycker om. Jag har aldrig förr i livet funderat på meningen, men helt plötsligt ställer jag mig frågan. Hopplösheten verkar vara min enda känsla.

Men samtidigt vet jag hur härligt livet kan vara. När jag gör det jag tycker om. Köra skoter, mitt arbete, min sons härliga frågor när han börjar fundera på livet själv. Mina flickor som skrattande springer ut med sina kompisar , och den lyckan de för med sig. Min fru som alltid vill ha mina råd och älskar att umgås med mig. Den tid jag är ute och fiskar. Genom att finnas gör jag skillnad för alla. Även fast jag inte kan se eller förstå det.

Livet i sig har kanske ingen mening, mer än den mening jag gör det till. Så för att förstå meningen med livet, behöver jag bara sluta fundera på det. Meningen för mig har alltid funnits, tills det att jag ifrågasatte den. Det är en jobbig fråga utan vettigt svar.

Kommentera